I skogsmarkerna kring fjällboholmar förekom småskalig gruvbrytning och brytningsförsök runt 1800-talets mitt och spåren efter detta går att finna än idag runtom området.
I gamla dokument hittar man uppgifter om utmålsläggningen av dessa gruvor vilket innebar att bergmästaren bestämde arbetsområdet för gruvdrift, ett så kallat utmål enligt äldre gruvlagstiftning. Numera används begreppen bearbetningskoncession och markanvisning.
Fjällboholmars gruvor
Ett mindre gruvhål hittar man mellan de första tomterna på väg 2 och kustvägen och där skall det ha brutits fältspat och kvarts. Gruvhåler har måtten 10x5m meter och skall ha brytits till ett djup av 4 meter.
Slumpengruvan och Märkdalsgruvan
Precis söder om de sista husen på väg 16 precis intill kanten på naturresarvatet på Södra Fjällboholmar finns två gruvöppningar på rad i västnordväst–östsydöstlig riktning som tros vara de sk. Slumpengruvorna som bröts under 1800-talets mitt.
Högar av vacker röd granit rik på insprängt kvarts glittrar i solljuset kring gruvhålet och vittnar om markens rika förekomster på mineraler.
Märkdalsgruvan skall vara belägen ytterligare en bit östsydöst därifrån och är enligt uppgifter från utmålsläggningen 1873 vara 7 m lång, 3 m bred och 13 m djup. Malmmineraliseringen utgjordes av magnetitband i epidot-granatskarn. Omgivande bergart uppges vara glimmerskiffer.
Denna gruva har ännu ej lokaliserats av samfälligheten men ge er gärna ut på expedition ut i markerna och berätta gärna för samfälligheten om du finner fler spännande spår från gruvbrytning på området.
För att besöka platsen följer ni skyltarna mot ”gruvstigen” som ni hittar en bit in på stigen från väg 16 genom den södra reservatsmarken.
Hafsgruvan
Strax söder om reservatsgränsen mot Havsskogen återfinns den så kallade Hafsgruvan. Gruvhålet är rester efter äldre tiders brytning av bland annat järnmalm. Fortfarande ligger stora, fyrkantiga stensamlingar prydligt uppstaplade invid gruvhålet varav någon av dessa stensamlingar inom reservatsområdet. Enligt uppgift från utmålsläggningen är gruvan 10 m lång, 5 m bred och 15 m djup. Den utmålslades senast år 1873 men hade dessförinnan bearbetats till ovannämnda djup. Malmmineraliseringen bestod av fattig magnetitimpregnation i diorit.
Allmänt om gruvbrytning på Väddö
På Väddö har brutits pergmatit, kvarts och fältspat men även kalksten till järnframställning, magnetit och zinkmalm samt den värdefulla metallen volfram. Brytning av fältspat i Edeby påbörjades redan på 1860-talet och man erhöll då 10-15 öre riksmynt för utskeppad fältspat och 5 öre för kvarts. Periodvis bröt man fram till 1913-1914 då ca 3960 ton erhölls. Brottet Nothamn 1 som ligger aldeles vid sidan av Nothamnsvägen är idag 30 m djupt men vattenfyllt.
Kalksten bröts på södra sidan av Nothamnsviken av Herrängs Grufbolag under åren 1845 – 1865 och av brukspatron Mickelsson på Skebobruk under 1870-talet. Stenen användes för järnframställning i masugnsprocessen.
Norr om Nothamn pågick brytning under 1850-talet och stenen såldes till norra Sverige. Här omtalas även marmor i en av fyndigheterna.
Magnetitskiktad manganhaltig karbonatsten har brutits i Skottgruvan i Nothamn vilken utmålslades år 1876. Norrfjällsgruvan ligger på Väddös västra sida och här började man bryta koppar och nickel år 1873.
År 1951 hittades här i den nordvästra delen av gruvväggen den mycket värdefulla metallen grov scheelit (Ca-volframat) i ett sulfidrikt grönskarn. Borrningar påvisade en mineraliserad zon i detta skarn och analys av varpmaterial gav en medelhalt av 1.6 viktsprocent volfram.
I Norrtälje kommun finns ett relativt stort antal historiska gruvor, varav bl.a. Herrängsfältet har haft stor produktion, dels finns stora områden med bergarter som har god geologisk potential. Dessutom finns inom kommunen bergarter som rent tekniskt har potential för blockstensproduktion och produktion av krossberg. Berggrunden i Norrtälje domineras av urgraniter (äldre gnejsgraniter – gabbror). Smärre områden med sura metavulkaniter förekommer på några ställen, främst ut mot kusten i norra delen av kommunen, vid Singö, Herräng och norra Väddö. Det största området sträcker sig från Skebo bruk österut över Väddö. I vulkanitområdet finns mineraliseringar, särskilt i norra delen av kommunen i Herrängsområdet och på Väddö. På Väddö finns också gott om pegmatitförekomster varav flera har varit bearbetade för att utvinna främst fältspat, men också kvarts. Här och var förekommer även kristallin kalksten (Marmor) som bland annat brutits i Nothamn.